Cirque du soleil - facit

Dom kan sin skit kan man ju lätt konstatera. Oerhört häftig show, överväldigande stort, mycket bra och väldigt duktiga var de på allt vad de gjorde. Visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men det var nog mer show och mindre konster än vad jag trodde. Men mycket mycket lyckad kväll! Om det var värt 700 kr är ju iofs nog en annan historia....

Reality check

Det här med att söka jobb är ju rätt obekant för mig, har ju haft oerhörd flyt tidigare. Så det är väl bra med lite reality-check. Men jag tycker ändå man kan ge lite respons på mina ansökningar. Nyttigt att befinna sig på andra sidan ibland =)

-2,5 grader

Vad var det jag sa? Igår konstaterade jag högt att nu var det minsann vår, även om jag lade in en brasklapp om att det nu säkert skulle snöa inom kort.
-> Ingen snö, men kallt och bedrövligt.

Söndags brunch med svärisar och familj

Enskde krog & deli har riktigt mumsig brunch! Jag hade velat ha ett dubbelt så stort efterrättsbord, men allt som fann var mer eller mindre gott. Gotta love brunch!

Pardanstönten talar ut om dansbandsmusik och schlager

Christer Sjögren. Jag höll på att få upp popcornen igen. Och så går han vidare. Jag ger upp.

Jag erkänner ju friskt att jag älskar att dansa, och då är dansband ofta närvarande. Och jag kan tycka det är lite småbra, väcker gamla minnen, är rätt dansant iaf. Men att lyssna på dansband är då inte min grej. Och Christer Sjögren. Han tycker han är så jävla snygg och bra. Gå dö.

Jag skulle rösta på Michael Michailoff, eller ja jag gjorde det oxå. Han var lite småbra i ett rätt svagt startfält, men så råkade jag rösta på tanten istället. Och så går hon vidare! Sorry sorry om det var min röst som fällde avgörandet.

Fek 1, check!

Jag klarade den sista tentan förresten! Yei!

Ett liv

Ibland ser man sig omkring med nya ögon. Och inser att nästan allt i mitt vardagliga liv är inte mycket mer än två år gammalt. För drygt två år sedan hade jag inte Erik, inte Hammarbyhöjden och hemmet, inte Eriks familj och barnen, inte PAO med Tilda, Julia, Therese och de andra. Och det är ju just det där som är min vardag. Känns helt absurdt att jag inte visste vem någon av dessa var för 2,5 år sedan, eller de vem jag var.

Runt omkring mig har jag ju sedan allt det jag är mer van vid, Annika har jag känt i typ 7,5 år, likaså Madeleine och Cecilia. Det känns helt naturligt med dem. Stockholm har jag haft lika länge, vi är också rätt vana vid varandra.

Sen har vi Kumlinge och Mariehamn som jag kan utan och innan, Erica 9 år, Fanny och Maria sedan typ 11 år, Ida sedan typ 17 år, Mary sedan snart 24 år. Jeezes tjejer... Massa år. Inte undra på att ni är som mitt eget kött och blod.

Maria, Rapparna och Falun är också som ett andra hem, 15 år blir det där vilken vecka som helst.

Och mamma, pappa och Jim. Och Tallbacken. Hela mitt liv. Eller hela Jims liv.

Så vad är då 2,5 år i jämförelse med detta? Massa massa massa, det är mitt liv. Men rötterna till det liv jag lever finns det då ingen tvekan om var de kommer ifrån, vare sig de djupaste eller förgreningarna längre upp längs roten.

Academic Work tackade och bockade för sig men valde att gå vidare med någon annan. Suck. Men känns ändå helt ok, jag kan lugnt gå utan jobb hela våren. Men kassan blir lite väl skral. Känner mig fattig som en kyrkråtta. Får se om Proffice hör av sig, sen kan det ju bli resultat av de andra ansökningarna jag skickat. Bäst som det är har man ingen fritid mer igen. Inte för att jag har det nu heller, underbart hur man lyckas fylla upp sin tid ändå =)